Att vara anhörig

Det kan vara ett telefonsamtal som förändrar livet, eller kanske var du med in i det sista? Att vara anhörig till någon som gått bort är ett tufft, och i många fall livslångt, arbete. Även om omgivningen är förstående till en början är en vanlig uppfattning att tiden läker sår, och det är inte alltid det stämmer. Psykisk ohälsa bland anhöriga är stor och utbredd, ändå finns ett stort mörkertal. Nu är det många som vill lyfta frågan om hur anhöriga har det och hur de mår. 

När någon i ens närhet dör ligger mycket fokus på den sorg och saknad som den bortgångna skapar. De som har det tuffast är förstås den närmsta omgivningen, de nära anhöriga. Begravningen kan bli till ett tufft moment med många konflikter, vilket bara gör sorgeprocessen svårare. Några som har fokus på att göra begravningen till en lättare upplevelse, med all administration och planering, är https://fenixbegravning.se/. De ger prisvärda alternativ

Hur bearbetar man sorgen?

Att sakna någon som gått bort är ett mycket svårt och personligt tillstånd. En del upplever att de går in i sig själva, blir andra personer. Några tycker om att få prata om ventilerar mycket. Vi reagerar alla olika på sorg och på chocken. Det gör att det inte finns någon standard för hur man ska bete sig mot en anhörig som sörjer. En del vill helt enkelt inte prata om det, men kan behöva stöd på andra sätt.

Det finns många som vill lyfta frågan om anhöriga. Bland annat har författaren Lisa Blomqvist släppt en bok som heter ”När man vet att någon ska dö”, som riktar sig till anhöriga. Ett tips är att läsa sådana böcker som riktar sig mot någon som sörjer. Då kan man få en större insyn i hur de anhöriga tänker och hur de mår, och vad de behöver hjälp med.

6 oktober är Anhörigdagen

Den 6 oktober är det dags för Anhörighetsdagen. Den är arrangerad för att man ska ha de anhöriga i åtanke den dagen och lyfta problem som kommer med att vara anhörig. Dagen arrangeras av Anhörigas riksförbund som vill synliggöra de anhörigas kamp om att få bli sedda och förstådda. Anhörighetsgrupper är vanliga både om man känner någon som har missbruksproblem, har demens eller något liknande, men det är också vanligt med anhörighetsgrupper om man är anhörig till någon som har gått bort av olika skäl.

Som anhörig till någon som har dött, eller anhörig till någon med missbruk, psykisk ohälsa eller annat för den delen, finns det anhörighetsgrupper som man kan vända sig till. Anhörighetsgrupper är ett mycket bra forum att ventilera sin sorg och hitta andra som har liknande erfarenheter. En mycket stor del i ett sorgearbete handlar nämligen om att man behöver höra att man inte är ensam med sina känslor. Omgivningen kan ibland agera oförstående, och känner inte till helhetsbilden och den smärta som många kan känna varje dag, trots att det har gått flera år.